CARL KYLBERG. "Barmhärtligheten".

Olja på duk, 122 x 100 cm. Signerad samt a tergo CK. Med ram av hustrun Ruth Kylberg.

“Färger är buller - färg är musik. Konst är en hemlighet. För att finna den fordras en värld av tålamod, mod och konsekvens. Ingen kan någonsin avslöja en stor konsts hemlighet”.

Så skriver Carl Kylberg i sina dagboksanteckningar. Trots hans ansträngningar att gång på gång dechiffrera sin konst och beskriva sin konstnärliga strävan, gör det skrivna ordet inte Kylbergs konst rättvisa. För att förstå hans intentioner måste man vända sig mot målningarna, vilka drabbar betraktaren som ett slag i solarplexus. Det är omöjligt att värja sig mot deras äkthet, sinnlighet och kraft. Med sitt ljusmättade måleri med svävande former, heta färgskala och en ofta religiös underton skapade Carl Kylberg en helt ny typ av konst. För denne orädde färgpoet var koloriten andliga former och uttryck för själen. Han gick till och med så långt att han benämnde alla sina arbeten som självporträtt.

Carl Kylberg anses vara en av portalgestalterna i den svenska 1900-talskonsten, och idag är hans plats i svensk konsthistoria självklar. Men så har det inte alltid varit. Liksom alla särpräglade konstnärer blev Kylberg motarbetad och missförstådd. En del konstkritiker talade om formupplösning och modernt förfall, andra om att hans konst var kluddig. Detta tog sin kulmen under rabaldret kring målningen “Uppbrottet” från 1937, när ecklesiastikministern Arthur Engberg förbjöd Nationalmuseum att förvärva målningen på grund av att den saknade “värdighet”, vilket tog Kylberg mycket hårt.

Kylberg var den genuine autodidakten. Under endast en termin bedrev han studier för Carl Wilhelmson vid Valands konstskola i Göteborg. I övrigt uppfostrade han sig själv till konstnär. Siktet var från början inställt på att bli arkitekt, och studierna tog honom till Göteborg, Stockholm och Berlin. I den tyska konstmetropolen blev han en ivrig kulturkonsument som fyllde sin fritid med konsert- och museibesök och studier i klassisk litteratur. Här gjorde han också sin stora upptäckt - att han var menad som konstnär. Till en början utförde han pasteller med bibliska motiv, och under sin långa karriär kom han att ständigt återvända till dessa, om än oftast med oljan som teknik. Kylbergs konstnärliga framgång kom tämligen sent i livet. Hans första separatutställning hölls i Stockholm 1926, då konstnären närmade sig de femtio. Efter decennier av blygsam framgång och en kamp för att tjäna sitt uppehälle kunde han och hustrun Ruth nu åtnjuta en större ekonomisk frihet.

På vårens Moderna auktion har Stockholms Auktionsverk nöjet att sälja inte mindre än tre centrala verk i Kylbergs produktion, alla tre med en säregen lyskraft och vitalitet.

Ljuset hade en särskild betydelse i Kylbergs allegoriska och religiösa kompositioner, i formen av en genomströmmande andlighet. Ingenstans är detta lika tydligt som i målningen “Barmhärtigheten”, som med sina klara färger, där den gula valören gränsar till neon, nästan sköljer ljus över betraktaren. Kylberg utförde flera liknande kompositioner under trycket av andra världskrigets apokalyptiska stämningar. I målningen ser vi hur människorna på marken, med uppsträckta armar, får ta emot kärlek, hopp och frid från den svävande ängeln. Kylberg beskrev detta “strålljus” i sina anteckningar, ett ljus som förmedlar kraft och lugn. Carl Kylberg konst var högst personlig, färgmättad och nästan självlysande. Lyskraften i hans målningar drabbar betraktaren än idag och fångar en reflex av det eviga.

Har följerätt.

Lagningar. För ytterligare information, vänligen kontakta victoria.svederberg@auktionsverket.se.